Billös, paparazzivarning och babbel....you´re welcome

Åhhh vad jag är less på att vara låst i mitt hem. Haha, det där lät ju aningens konstigt kanske, grejen är det att jag har ingen bil för tillfället , den gick sönder för över 1,5 vecka sen och det är verkligen så jäkla värdelöst. Vi väntar på en del från England som jag hade hoppats skulle komma idag, men nu kommer den väl tidigast på måndag. Det är så dryyyygt. Jag kommer ingenstans, om jag inte mot all förmodan packar in ungarna i cykelkärran och cyklar då vill säga. Vilket absolut inte hade varit ngt problem om jag hade bott lite närmare civilisationen =). Nej det går mig på nerverna. Såhär länge tror jag aldrig att jag har varit hemma faktiskt. Jag har tagit två snabba turer in till Sala fram och tillbaka för att uträtta ngt ärende, men ingen nöjessväng. Har inte varit iväg och hälsat på någon eller ngt sådant.

Vi kan konstatera att man spar väldans mycket pengar, för här finns liksom inget att göra av med pengar på. Om jag inte skulle spela eller handla på nätet då vill säga, men det gör jag inte. Sen jag fick barn så krävs det liksom en provhytt för att veta att kläderna sitter bra, jag och modellerna som visar kläderna har liksom väldigt lite gemensamt och som ni förstår så vore det väldans drygt att fixa med returer och grejer.

Just nu håller jag återigen på att fixa med Levis årsbok, håller på att ladda upp bilder igen.. Och det mina kära vänner skulle bara ta mellan 2-3 timmar, underbart ;)

Den här gången loggade jag dock in först så blir det något problem så är i varje fall bilderna jag redan laddat upp kvar nästa gång...

Samtidigt så utmanar jag datorn lite genom att ladda upp alla bilder från midsommar och från Selmas födelsedagskalas, och det mina vänner, det är några bilder det... lite drygt 800 st faktiskt. Paparazzivarning på det.
Just nu går därför datorn otroligt långsamt. I höst måste vi försöka fixa någon ny dator, är det någon som har något förslag?

Förresten den 12 Juli kl 13:00 släpper de vilka som kommit in på utbildningar och om man har reservplats och så. Jag är inte den väntande personen  riktigt så det är också en dryg sak. Vill bara veta NU så att jag kan börja planera och fixa och skriva listor och sånt ni vet =)

Usch vad jag inte kan förstå hur man vill vara en hemmafru- Det beror ju visserligen lite på vad man läser in i ordet, men jag tänker mig en hederlig typ bondmora inte hollywood lyxfru varianten med städhjälp. Alltså på riktigt. Att Städa, tvätta, Laga mat och såna grejer, sysslor som bara återkommer igen och igen och igen och igen och igen, ni förstår vad jag menar va?

Alltså tusen ggr hellre så målar jag någonting eller bygger någonting. Men ännu konstigare är nästan hur det värderas. Om man t.ex tar att man bygger ngt som ett exempel. Tänk att man bygger en altan. Då får man massa beröm man har varit duktig och oj vad man fixar hemma. Säg till exempel att man istället sköter all tvätt i ett år- Ingenting. Värderas inte alls. För att det är sånt man måste göra antar jag och sånt som alla gör. Men det är ju tusen ggr jobbigare för det tar ju ALDRIG SLUT. Man tömmer alla tvättunnor och dagen efter eller redan samma kväll fylls de på igen. Det är så dryyyyygt. Och jag är så less på det.

Det jag skulle komma till hursomhelst. Är att det finns ju faktiskt de som gillar det här, som vill vara hemma och jag kan bara inte förstå det. Det är kul att städa IBLAND. Det är kul att laga mat IBLAND, Tvätta- nja i princip aldrig faktiskt. Städa är bara roligt om man har handlat nya grejer som man får placera ut och det blir fräscht och fint så det är ju egentligen inte städandet som är roligt, men ni fattar vad jag menar. Mat är bara roligt om man ska göra ngt gott och om det kommer fler som äter som också tycker att det är gott. Ken älskar makaroner och falukorv/köttbullar, det är inte kul att laga.
Usch nej, det passar mig verkligen inte.

Att vara hemma med barnen däremot älskar jag. Man kan hitta på roliga saker och planera sina dagar själv, den biten är underbar, att det blir mer logiskt att man ska göra det mesta hemma, nja är inte så kär i den delen som ni kanske märkte av det bittra stycket ovan =)

Började tänka på det om man kommer in på ngn utbildning, ska bli roligt att göra ngt annat, men det kommer vara jobbigt att träffa barnen så lite, är ju ändå väldigt van att vara med dem jämnt. Men att slippa laga lunch och fixa mellis och torka bordet 700 ggr per dag det är saker jag inte kommer sakna, och förhoppningsvis om jag kommer in så kan jag ju lägga upp pluggandet så att jag inte behöver ha dem på dagis varje dag. Jobbig känsla det där, jag kommer nog att sakna ihjäl mig samtidigt som det kommer vara skönt att bara vara Jenny och inte mamma Jenny.

Jag kommer t.ex kunna tänka på bara mig själv när jag äter, ni vet sätta mig ner och äta bara, utan att fixa till alla andra och avbryta min egen måltid för att ngn vill ha mer av något eller råkar spilla ut mjölken, behöver springa på toa och så vidare.

Jag kommer kunna vara själv på toa. Med stängd dörr. Alltså det ska bli ganska underbart. Låter sjukt för er som inte har barn kanske, men så är det =) 

Jag kommer kunna ringa ngn medan jag åker bil och jag kommer både kunna lyssna utan störningar och prata och tänka till punkt. Kommer bli konstigt.

Shit vad jag hoppas att jag kommer in, jag vill ha någon förändring i mitt liv känner jag. Ngt nytt. Och att gå tillbaka och jobba på mitt gamla jobb känns inte så jättespännande faktiskt, men vi får se hur allt blir. Jag vet inte om den här utbildningen är det jag verkligen vill. Men jag har letat efter det jag verkligen vill i 8 år nu och jag vet inte om jag någonsin kommer komma på det, och någonstans lär jag ju börja och jag har på känn att det här vore en alldeles utmärkt start.

För om det inte vore att jobba med att hjälpa människor på ett eller annat sätt, gärna ungdomar så är ju mitt andra stora intresse inredning. Jag älskar att inreda, att tänka hur jag skulle göra i det rummet, vilka färger och material jag skulle använda mig av och där skulle man kunna sätta upp en sån hylla-tänk och såna saker. Jag älskar det som intresse och kanske är det det som jag ska ha det som. Hobby. Att få titta på vänners hus och hjälpa dem och komma med förslag. Det är verkligen superkul. Jag är inte ett dugg intresserad av design dock. Ni vet alla designmöbler och nya designers och vem som gjort vad och så. Inte alls. Men inredning, färg och form är otroligt roligt och jag är sjukt avundsjuk på de som får styla andras hem, shit vad kul.

Ni börjar förresten att märka att jag har ganska tråkigt va? Jag är själv hemma, alltså bara jag som är vaken, barnen ligger i sina sängar och sover. Levis har slutat med napp förresten. Gick superbra, mycket lättare än vad jag trodde faktiskt, jag trodde det skulle bli jättedrygt. Skönt med framsteg sådär faktiskt. Nu har ingen av barnen napp och Selma har inte blöja på dagen utan bara på natten då hon sover. Himla härligt. Får en liksom att tänka på hur lätt det kommer att bli med praktiska saker när de blir större, som påklädning och toabesök och så. Selma börjar liksom verkligen kunna hjälpa till med saker samt fixa saker själv och det känns bra.

Ken är snart hemma så då har jag någon att prata med, ska bli skönt, blir lite tråkigt att sitta hemma själv och när man inte har ngt alternativ blir det tusen ggr drygare. Konstigt det där, jag kanske hade varit hemma jättemycket annars också, men då hade det inte varit lika jobbigt för att jag hade vetat att jag hur lätt som helst hade kunnat hitta på ngt och åka härifrån.

Shit vad jag längtar till att det ska bli den 12 juli kl 13:05 nu. För oavsett om jag kommer in eller inte så vet jag i varje fall då och kan börja planera. Nu kan jag ju inte göra någonting, förutom att vänta och shit vad jag är dålig på det. Verkligen inte min starka sida. Men jag kommer bli så jäkla nervös om jag kommer in, åhh vad jag ska nöta om det då, stackars mina vänner.

Nej vet ni, nu laddar jag upp lite bilder ist, idag är en sån dag då jag skulle kunna prata (skriva) Ihjäl vem som helst bara för att, nu fixar jag lite bilder ist och så hörs vi en annan dag helt enkelt.




Världens goaste lilla treåring. 3 år är en väldans mysig ålder. Utmärkande hittills är att det är väldigt mycket mys och komplimanger, går inte en dag utan att hon säger ngt fint till mig. Mammas lilla mysfia. Väldigt mycket känslor som är lite överallt är också utmärkande, hon har blivit väldigt mycket känsligare och gråter för lite allt möjligt kan jag tycka. Men speciellt om hon gör ngt som hon vet är fel... Som idag då hon tog en penna och ritade på toaletten på glasräcket uppe och på skrivbordet, när jag då säger åt henne så bryter hon verkligen ihop. Men detta är ju alla saker som hon verkligen vet att man inte gör. Jag skulle kunna väcka henne nu och fråga vart man får rita och hon skulle kunna mummla fram "bara på pappret" i sömnen i princip, men det ska väl testas jag vet inte. Det är också väldans mycket frågor och funderingar om lite allt möjligt och väldigt konstiga och roliga samtal. I huvudsak mycket mysig ålder.







Vid midsommar då vi campade hade de en hoppborg på campingen, mycket bra initiativ där tycker jag. Barnen älskade det ( inte vidare förvånansvärt va?)


De hade också en liten lekpark med rutschkana, den var verkligen uppskattad av Levis som åkte ungfär 150 ggr ;)


På midsommarafton vad vi i furuvik och här är min lilla fia som åker karusell och vinkar, i bakgrunden syns Patrik och Filippa litegrann. =)


Här är Selma som rider, ngt som hon tyckte var höjdpunkten, hon älskar verkligen att rida. Vi måste verkligen se till att ta oss iväg till Jullan och rida lite, hon tycker det är så otroligt kul och det var det hon ville göra mest av allt, självklart var det superlång kö, men vad gör man inte?

Jag har alltså verkligen hur många kort som helst, men min dator är helt otroligt seg så jag orkar inte ladda upp några fler just nu i varje fall, Ska göra det till nästa gång.

Shit vad det här blev ett drygt inlägg känner jag, jag orkar inte ens själv läsa igenom det och kolla vad jag skrivit. Men men. Nu ska jag gå ut och kolla på Kens bil, det var tydligen väldigt viktigt =)

Ha En alldeles underbar helg kära ni så hörs vi. Själv har jag ingen aning om vad jag ska hitta på, men att jag kommer att vara hemma... det vet ni :)



Kommentarer
Postat av: Marit

Hej sötmos!



Håller alla tummar och tår idag att du kommer in på utbildningen! =) Och om du mot förmodan inte skulle göra det så kommer du snart att hitta något annat, något minst lika kul! Det kommer bli kanonbra hur det än blir!



Massor med kramar!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback