Just idag är jag glad!
Shit vilken lyckodag jag har haft! Har varit så otroligt glad idag, och en av de mest underbara sakerna är att när man är såhär glad så är andra så glada mot en tillbaka så att man blir ännu gladare och om någon mot all förmodan inte skulle vara lika glad tillbaka så bryr man sig inte så hårt...
Nackdelen är ju dock att de dagarna när man är mindre glad och lite grinig så är ju omvärlden likadan tillbaka oftast, och är det någon som mot all förmodan inte är det så blir man irriterad och grinig på det med... =)
Idag har jag fått underbar bekräftelse från fina vänner och allt har bara varit kanon helt enkelt!
(hmm, att vara såhär kanonglad är ju inget jätteupplägg för att skriva ett blogginlägg) Blogg.se har ju dock strulat en del och det är därför det inte är uppdaterat senaste dagarna (denna gång har jag i varje fall ngt att skylla på =)
Tänkte skriva ett inlägg igår om en grej men jag gör det idag istället. Rubriken är Varför är det ALLTID så?
Har ni tänkt på det, att de ggr man ska till Ica eller liknade och man verkligen ser förjävlig ut, men tänker att äsch, jag ska ju bara snabbt in och lämna tillbaka en hyrfilm, eller köpa barnmat eller liknande. Det är ALLTID de ggr man träffar människor som man inte sett på hur länge som helst. Och sen står man där och känner sig obekväm, för att de ska tro att man lodat ner sig helt och att man alltid ser sådär sunkig ut...
Detta hände mig i förrgår. Tänkte innan jag åkte om jag skulle ha på lite mascara eller kanske fixa till håret då jag såg sjukligt glåmig ut. Men äsch, jag skulle ju bara till ICA och lämna tillbaka en hyrfilm och köpa barnmat och vad händer (föga överraskande) Jag träffar en gammal klasskompis, som det var supertrevligt att träffa, men fortfarande känslan. Fan, varför hade jag inte på lite mascara så att man åtminstone hade sett mer levande än död ut. Stod och pratade med henne en stund och vad händer då, en annan gammal klasskompis som jag inte sett på långt över fem år kommer också in. Helt sjukt. Det är jämt så.
En annan sak som är sjuk är att när man är på ICA och ser ut som skit och ser ngn som man inte sett på länge så går man liksom inte fram och tar kontakt, man mer halvgömmer sig bakom mjölhyllan, men de dagar när man är piffad och ser levande ut så hejar och pratar man med folk hur som helst. Konstigt egentligen att ens utstrålning och personlighet och hur man känner sig delvis är baserat på hur man ser ut för dagen.
Men egentligen, det är verkligen en feelgood grej att ta hand om sig själv och känna sig fräsch, oavsett om det är en ny frisyr/hårfärg/makeup eller ngt som ingen annan kan se som nya underkläder så mår man mycket bättre. Konstigt ändå hur man fungerar... (för jag hoppas att jag kan använda mig av "man" det kan väl inte bara vara jag som känner såhär? ) Isåfall tar jag tillbaka allting =) haha...
Imorgon blir det mammaträff hos Bettan, kanske ska ta med Kameran och knäppa lite bilder på alla småttingar =)
Nu ska jag i varje fall ta ett bad och sen lär jag försöka komma i säng i någorlunda tid för Selma har fått för sig att hennes nya grej är att vara morgonmänniska. Vilket jag tycker är en mindre bra idé. =)
Ha en Härlig dag!
Nackdelen är ju dock att de dagarna när man är mindre glad och lite grinig så är ju omvärlden likadan tillbaka oftast, och är det någon som mot all förmodan inte är det så blir man irriterad och grinig på det med... =)
Idag har jag fått underbar bekräftelse från fina vänner och allt har bara varit kanon helt enkelt!
(hmm, att vara såhär kanonglad är ju inget jätteupplägg för att skriva ett blogginlägg) Blogg.se har ju dock strulat en del och det är därför det inte är uppdaterat senaste dagarna (denna gång har jag i varje fall ngt att skylla på =)
Tänkte skriva ett inlägg igår om en grej men jag gör det idag istället. Rubriken är Varför är det ALLTID så?
Har ni tänkt på det, att de ggr man ska till Ica eller liknade och man verkligen ser förjävlig ut, men tänker att äsch, jag ska ju bara snabbt in och lämna tillbaka en hyrfilm, eller köpa barnmat eller liknande. Det är ALLTID de ggr man träffar människor som man inte sett på hur länge som helst. Och sen står man där och känner sig obekväm, för att de ska tro att man lodat ner sig helt och att man alltid ser sådär sunkig ut...
Detta hände mig i förrgår. Tänkte innan jag åkte om jag skulle ha på lite mascara eller kanske fixa till håret då jag såg sjukligt glåmig ut. Men äsch, jag skulle ju bara till ICA och lämna tillbaka en hyrfilm och köpa barnmat och vad händer (föga överraskande) Jag träffar en gammal klasskompis, som det var supertrevligt att träffa, men fortfarande känslan. Fan, varför hade jag inte på lite mascara så att man åtminstone hade sett mer levande än död ut. Stod och pratade med henne en stund och vad händer då, en annan gammal klasskompis som jag inte sett på långt över fem år kommer också in. Helt sjukt. Det är jämt så.
En annan sak som är sjuk är att när man är på ICA och ser ut som skit och ser ngn som man inte sett på länge så går man liksom inte fram och tar kontakt, man mer halvgömmer sig bakom mjölhyllan, men de dagar när man är piffad och ser levande ut så hejar och pratar man med folk hur som helst. Konstigt egentligen att ens utstrålning och personlighet och hur man känner sig delvis är baserat på hur man ser ut för dagen.
Men egentligen, det är verkligen en feelgood grej att ta hand om sig själv och känna sig fräsch, oavsett om det är en ny frisyr/hårfärg/makeup eller ngt som ingen annan kan se som nya underkläder så mår man mycket bättre. Konstigt ändå hur man fungerar... (för jag hoppas att jag kan använda mig av "man" det kan väl inte bara vara jag som känner såhär? ) Isåfall tar jag tillbaka allting =) haha...
Imorgon blir det mammaträff hos Bettan, kanske ska ta med Kameran och knäppa lite bilder på alla småttingar =)
Nu ska jag i varje fall ta ett bad och sen lär jag försöka komma i säng i någorlunda tid för Selma har fått för sig att hennes nya grej är att vara morgonmänniska. Vilket jag tycker är en mindre bra idé. =)
Ha en Härlig dag!
Kommentarer
Trackback