Kan själv... (det är jag och alla andra treåringar)
Hahaha.. Idag har varit en skön, men otroligt konstig jäkla dag. Det började med att jag frågade Ken om inte han skulle gå upp och börja regla väggen i datarummet, han svarade att han tänkte ha hand om pluttan idag så kunde jag regla istället, eller var det ett problem? (han vet mycket väl att en av de få saker jag inte kan är att regla upp väggar, han vet även att jag är sjukligt stolt) Så mycket riktigt. Självklart svarar jag att jag kan göra det inga problem.. (tänker dock att han kommer att stoppa mig snart eftersom han vet att det är en svår vägg..)
För att förklara lite närmare så har vi byggt igen en gammal dörr och det är i ett hörn det ska reglas och det är ett riktigt ihopplock på andra sidan där det är brädor och inget gips och det är riktigt krångligt och ojämnt i det där jäkla hörnet.... jaja hursomhelst..
Jag går upp dit och känner mig som en riktig bimbo, plockar runt lite bland verktygen och mäter lite och så...
Men jag har ju sett hur Ken gör, man sågar en regel som är exakt och sen slår man liksom in den tills den sitter rakt och sen skråspikar man... Okej. Mätte ut exakt och gick ut i garaget, tänker när jag går ner och Ken frågar mig vad jag ska göra och jag säger att jag ska gå ut i garaget och såga till en regel, att nu måste han ju stoppa mig, jag ska använda klingan och det är ju närmast livsfarligt, men han säger bara Okej, och jag tänker inte ge mig..
Går ut i garaget och lyftar upp klingan på ett sågbord lyfter ner en regel och mäter ut och ritar en rak vinkel med vinkeljärnet.. Känner mig stolt och lite livrädd då jag startar klingan.. Sågar av min regel, vilken blir perfekt.
Mamma ringer medan jag är i garaget och gillar situationen (Hon är lika envis och stolt hon) frågar om jag vill ha experttips av min far. Men nej. här ska inte fuskas...
Bär in min regel mäkta stolt, Ken säger inte ett ord om saken.. Går upp och ser om den passar, och jodå, den passar perfekt, börjar slå in den på plats... Börjar fundera, kommer fram till att jag inte har en aning om hur långt in den ska sitta, eftersom det ska på både OSB och gipsskiva på den där sen, Då det inte är det i väggen den lappar emot så vet jag inte exakt hur det ska göra... jävlar. Sväljer lite av min stolthet och ropar upp Ken, säger att jag bara måste fråga en sak (vilket ju faktiskt är att förlora... Attans.) Han kommer upp och säger att det är lika bra att han gör det och sen tar han över. Och inte mig emot eftersom jag ärligt talat inte hade en aning om vad jag höll på med.. Men jag är ändå nöjd med det lilla jag åstadkom.
Nu är jag dock lite ledsen för er skull då jag berättat en bygghistoria.. Sådana är ju sällan särskillt intressanta..
jaja hursomhelst. Nu är datarummet igång och nästa helg hoppas jag att vi kan göra klart det. Ken måste ju hinna fixa klart vårt pannrum också, om han inte ska överlåta det på mig för jag kan ju nästan allt... =) hahaha...
Allvarligt talat tror jag att jag skulle kunna regla upp en helt ny vägg, det borde ju inte vara så svårt.. Eller? Det är väl bara se till att det blir rakt. och skruva OSB och gips kan jag ju. Lägga golv kan jag. Tapetsera har mamma lärt mig, det överlåter jag dock helst till henne så att man inte ser skarverna. Måla kan jag också.. Snart värsta hemmafixaren av mig ju....
Lillan är trött av sin feber så hon ligger och sover och istället för att mäta, såga, regla så sitter jag här. Tänker man så så förlorade ju faktiskt Ken. Men allvarligt talat så tycker jag det är roligt att hålla på. Annars vore vi nog inte inne på vårt andra renoveringsobjekt till hus. Ken tycker inte att det är riktigt lika roligt tror jag... Men jag har alltid älskat att snickra. Då jag var liten var höjdpunkten då man fick en planka och spik av pappa och fick sitta och spika i den.
Jag och en kompis försökte oss även på att bygga en koja, dock i grannarnas träd. Inte populärt att spika i dem kan jag säga..=)
Idag skulle det egentligen ha varit babysim, men då lillan är dålig så blev det inget. Synd för det är faktiskt riktigt riktigt mysigt. Dock hade vi världens sovmorgon istället och det händer ju inte så ofta direkt.
Ibland är jag så ruskigt jäkla envis så det är sjukligt och faktiskt ganska dumt. Men samtidigt så lär man sig ju rätt mycket om man inte ger upp också.
Resten av dagen blir nog väldigt lugn för mig. Ska damma lite (det är ngt jag tyvärr kan.) det är bland det tråkigaste jag vet. Speciellt när vi håller på och renoverar någonstans för det blir ju dammigt direkt.
Men på onsdag är det bebisträff här och då måste det ju vara någorlunda städat.
Skruttan är så söt just nu för hon håller på att försöka krypa, hon skjuter upp rumpan i vädret och sen tar hon i allt hon har för att komma framåt, benen går som små trummpinnar, hon håller ju upp huvudet, men bröstkorgen lämnar aldrig marken, sen blir hon jättearg och tokgråter när det inte går och hon inte orkar längre.. (Inte helt olikt mig när jag ska göra armhävningar faktiskt..=)
Nej nu ska jag snusa lite på henne innan jag gör ngt vettigt. Ha en härlig söndag!
För att förklara lite närmare så har vi byggt igen en gammal dörr och det är i ett hörn det ska reglas och det är ett riktigt ihopplock på andra sidan där det är brädor och inget gips och det är riktigt krångligt och ojämnt i det där jäkla hörnet.... jaja hursomhelst..
Jag går upp dit och känner mig som en riktig bimbo, plockar runt lite bland verktygen och mäter lite och så...
Men jag har ju sett hur Ken gör, man sågar en regel som är exakt och sen slår man liksom in den tills den sitter rakt och sen skråspikar man... Okej. Mätte ut exakt och gick ut i garaget, tänker när jag går ner och Ken frågar mig vad jag ska göra och jag säger att jag ska gå ut i garaget och såga till en regel, att nu måste han ju stoppa mig, jag ska använda klingan och det är ju närmast livsfarligt, men han säger bara Okej, och jag tänker inte ge mig..
Går ut i garaget och lyftar upp klingan på ett sågbord lyfter ner en regel och mäter ut och ritar en rak vinkel med vinkeljärnet.. Känner mig stolt och lite livrädd då jag startar klingan.. Sågar av min regel, vilken blir perfekt.
Mamma ringer medan jag är i garaget och gillar situationen (Hon är lika envis och stolt hon) frågar om jag vill ha experttips av min far. Men nej. här ska inte fuskas...
Bär in min regel mäkta stolt, Ken säger inte ett ord om saken.. Går upp och ser om den passar, och jodå, den passar perfekt, börjar slå in den på plats... Börjar fundera, kommer fram till att jag inte har en aning om hur långt in den ska sitta, eftersom det ska på både OSB och gipsskiva på den där sen, Då det inte är det i väggen den lappar emot så vet jag inte exakt hur det ska göra... jävlar. Sväljer lite av min stolthet och ropar upp Ken, säger att jag bara måste fråga en sak (vilket ju faktiskt är att förlora... Attans.) Han kommer upp och säger att det är lika bra att han gör det och sen tar han över. Och inte mig emot eftersom jag ärligt talat inte hade en aning om vad jag höll på med.. Men jag är ändå nöjd med det lilla jag åstadkom.
Nu är jag dock lite ledsen för er skull då jag berättat en bygghistoria.. Sådana är ju sällan särskillt intressanta..
jaja hursomhelst. Nu är datarummet igång och nästa helg hoppas jag att vi kan göra klart det. Ken måste ju hinna fixa klart vårt pannrum också, om han inte ska överlåta det på mig för jag kan ju nästan allt... =) hahaha...
Allvarligt talat tror jag att jag skulle kunna regla upp en helt ny vägg, det borde ju inte vara så svårt.. Eller? Det är väl bara se till att det blir rakt. och skruva OSB och gips kan jag ju. Lägga golv kan jag. Tapetsera har mamma lärt mig, det överlåter jag dock helst till henne så att man inte ser skarverna. Måla kan jag också.. Snart värsta hemmafixaren av mig ju....
Lillan är trött av sin feber så hon ligger och sover och istället för att mäta, såga, regla så sitter jag här. Tänker man så så förlorade ju faktiskt Ken. Men allvarligt talat så tycker jag det är roligt att hålla på. Annars vore vi nog inte inne på vårt andra renoveringsobjekt till hus. Ken tycker inte att det är riktigt lika roligt tror jag... Men jag har alltid älskat att snickra. Då jag var liten var höjdpunkten då man fick en planka och spik av pappa och fick sitta och spika i den.
Jag och en kompis försökte oss även på att bygga en koja, dock i grannarnas träd. Inte populärt att spika i dem kan jag säga..=)
Idag skulle det egentligen ha varit babysim, men då lillan är dålig så blev det inget. Synd för det är faktiskt riktigt riktigt mysigt. Dock hade vi världens sovmorgon istället och det händer ju inte så ofta direkt.
Ibland är jag så ruskigt jäkla envis så det är sjukligt och faktiskt ganska dumt. Men samtidigt så lär man sig ju rätt mycket om man inte ger upp också.
Resten av dagen blir nog väldigt lugn för mig. Ska damma lite (det är ngt jag tyvärr kan.) det är bland det tråkigaste jag vet. Speciellt när vi håller på och renoverar någonstans för det blir ju dammigt direkt.
Men på onsdag är det bebisträff här och då måste det ju vara någorlunda städat.
Skruttan är så söt just nu för hon håller på att försöka krypa, hon skjuter upp rumpan i vädret och sen tar hon i allt hon har för att komma framåt, benen går som små trummpinnar, hon håller ju upp huvudet, men bröstkorgen lämnar aldrig marken, sen blir hon jättearg och tokgråter när det inte går och hon inte orkar längre.. (Inte helt olikt mig när jag ska göra armhävningar faktiskt..=)
Nej nu ska jag snusa lite på henne innan jag gör ngt vettigt. Ha en härlig söndag!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej! Jag blir total impad iaf....jag är nog lite lik dig och det skulle dröja länge innan jag kröp till korset... har gett mig på allt utom den där klingan...har dock setat beredd brevid och känt på handtaget,men i slutändan låtit bli. Den är helt enkelt för läskig!Mitt nästa VÅGa projekt är att renovera badrummet!Hoppas henke hinner stoppa mig!Börjar nästan känna skruvdragaren som min bästa vän plus penseln såklart! /mia
Trackback