viddywell

Tyvärr ska dock yogan där jag går läggas ner... Så synd, men jag har ju ett tag på mig och tills dess så ska jag vara så grym så att jag kan köra själv hemma. Det är min tanke i varje fall.

(drömscenario) Selma kryper runt på vår stora gräsmatta och jag står mycket harmoniskt brevid och gör smidiga positioner med bra flöde. I detta scenario ingår inte att jag maniskt måste passa henne hela tiden för att hon annars skulle äta konstiga saker... Förresten, i sommar kanske Selma kan gå. Kan vi göra positioner tillsammans =) Jag är ju självklart vältränad och välmående också. Hallelujha =) 

Den här veckan har varit väldigt lugn. Jag har varit hemma och plockat och donat, dock så syns det inte? Varför är det så? Om jag bara snabbt kastar undan lite grejer och dammsuger och torkar så ser det jättevälstädat ut. (eller jättevälstädat kanske var att ta i, men det ser i varje fall helt okej ut.)  Men när man gör lite småsaker och rensar och gör lite mer detaljgrejer så syns ingenting. Kanske eventuellt bara ser lite stökigare ut. För tillfället har jag slut på dammsugarpåsar, beställde dock på nätet i förrgår så imorgon borde jag ha dem. Och då ska här dammsugas så det blir fint. Vill verkligen få jättebra ordning här hemma. Försöker få med Ken på det också, men det har varit lättare att få med honom på andra saker kan jag säga =)  

Jag är väldigt nöjd med mitt liv och mina vänner. Har väl världens underbaraste människor runt mig, både familj och vänner. Alla är så goa och fina på sina egna sätt. Behöver aldrig känna mig ensam i varje fall.. =) Tänk ändå vilken otrolig tur man har som har det så... Speciellt jag som inte tycker det är speciellt roligt att vara ensam. Jag kan gilla att gå hemma någon dag och bara umgås med mig själv och med Selma. Men efter några dagar måste jag åka och göra ngt annat och att jag och Selma bara kan åka en snabbis och umgås med någon av våra raringar är helt underbart!

Dock när man har ngt som man verkligen är nöjd med och riktigt glad för så börjar jag tänka på de som inte har det så. Människor som inte har så många vänner p.g.a olika val de gjort i livet eller hur de är som personer. Eller till de som förlorat sina nära och kära, som Haiti till exempel. Det är så hemskt och det känns så orättvist och att man inte kan spola tillbaka och ändra. Usch jag hoppas att landet får mycket stöd och hjälp och att det kan komma någonting bra ur allt det dåliga. Att de kan få högre standard än de hade innan och att medvetenheten blir större.

Sen tänker jag att jag inte ska tänka så att jag bara ska vara nöjd och glad med det jag har och inte jämföra. För det finns ju alltid någon någonstans som har det värre.  Men då får jag dåligt samvete för att jag inte ska tänka på det... Det är sjukt. Nu släpper jag bara detta...

(det här är en perfekt anledning till att jag inte ska skriva blogg på natten, jag blir alltid så "pratig" och fundersam på nätterna.) Ni som har haft nöjet att ha mitt sällskap på kvällar och nätter vet detta =) Jag babblar och babblar och sen säger man god natt tills jag kommer på ngt "viktigt" igen och sen fortsätter jag.. Stackars Ken får utstå det här då och då.. =) Och när jag jobbade kunde jag sitta uppe hur länge som helst och bara prata strunt.

Haha, nej om man skulle ta sig upp och sova då. Förstår inte hur jag fungerar, kan vara helt slut hela dagen, men på natten då är jag pigg. Går det någonsin att ändra om det där? Senaste 10-20 åren har jag varit nattmänniska. Skulle gärna vara morgonpigg eller mest aktiv på morgonen. Men icke.

Ha en härlig vecka nu alla underbara rara!